Lokalhistoria

Ekolod och flyttrål revolutionerar ångermanländska strömmingsfisket (1950)

Det råder inte tvivel om att det finns strömming – och till och med gott om strömming utanför den norrländska kusten. Detta gäller inte minst vattnen utanför norra Ångermanland, där ekolodet på statens fiskeriundersökningsfartyget Eystrasalt, där ekolodet gett mycket kraftiga utslag för strömmingsstimm.

I torsdags fick ÖA:s medarbetare tillfälle att vara med om både ekolodning efter den nyckfulla strömmingen och fiske med det nykonstruerade fångstredskapet flyttrål som aldrig tidigare försökts varken i Bottenhavet eller i Östersjön.

Som sagt, strömming fattas inte utanför kusterna här uppe. Det gäller bara för fiskarena att komma på den. Och hitills i år har det gått mycket dåligt med den saken.

Vad speciellt Ångermanland och Medelpad angår, har man inte varit med om maken til dåligt strömmingsfiske på tio år. Ibland blir det faktiskt inte stort mer än till katten, som fiskaren Hilding Olsson i Skeppsmalen uttryckt sig. Det är inte stor idé att ligga ute på sjön en hel natt när det inte blir mer än fem, tio eller femton kilo per båt.

Något måste göras när det gäller strömmingsfisket, det är fiskarena i Trysunda, Skeppsmalen, Bönhamn och alla andra ångermanländska och medelpadska fiskelägen överens om.

Och samma uppfattning har man ombord i fiskeriundersökningsfartyget Eystrasalt, som med ekolodet håller på att söka efter och lokalisera strömmingsstimmen utanför kusterna.

Ekolodet i första hand, och i andra hand den nykonstruerade flyttrålen, vilken inte som djuptrålen skrapar utmed havsbotten utan går på samma djup som fisken, är troligen de två moderna redskap som ska göra det möjligt för de norrländska fiskarena att lura den gäckande strömmingen.

Ekolodet är i varje fall något som fiskarena är både intresserade av och hoppas på. Häromdagen fick man hundra lådor strömming i Trysunda sedan Eystrasalt ekolodat, trålat och lämnat anvisningar om på vilket djup fiskstimmen gick.

Det var den största fångsten man fått där eller i närliggande fiskelägen under år 1950! Det var därför inte märkvärdigt om intresset var stort då Eystrasalt på lördagsmorgonen för första gången gick in till Skeppsmalens fiskeläge – och blev den största båt över sjuttio fot! – som någonsin besökt den välskyddade fiskehamnen.

Minst ett dussin fiskare och en hel del intresserade ungdomar gick ombord på det rymliga fartyget då det stack till sjöss vid 8-tiden på morgonen.

En ljudvåg i sekunden mot havsbotten

Fiskreiinstruktör Martin Olsson från Sundsvall, vilken tillsammans med bohuslänningar­na kapten Kurt Lantz och f.d. västkustfiskaren, numera bästemannen, John Arvidsson, har hand om ekolodningen och trålningen, är rätt optimistisk.

Han står i styrhytten omgiven av så många Skeppsmalensbor som ryms där och betraktar ekolodet som arbetar för fullt. Från eko­lodet går var sekund en ljudvåg mot havsbottnen. Ekot går till­baka till båten och registrers på en bred pappersremsa på un­gefär samma sätt som papperet i en seismograf noterar jordbävningar.

Just nu går vi med 8-9 knops fart rakt ut till havs. En lätt sydostlig bris krusar havsytan, där tiotusentals små solspeglar glittrar. Solen formligen öser ner ljus och värme från en klar­blå himmel utan den allra min­sta lilla molntapp. Redan så här tidigt på morgonen är värmen pressande och inne i den trånga styrhytten är det lika hett som i en uppeldad finnbastu.

Svetten porlar fram ur alla porer på oss där vi står med blickarna fastnitade vid pappersremsan som sakta kryper fram från ekolodet.

– Var kan strömmingen håll i till i en sådan värme? undrar fiskarena.

Det dröjer inte så länge förrän de får sin nyfikenhet tillfredsställd. Just nu går vi sextio till sjuttio meter över en havsbotten, lika luperad som ett alplandskap. Martin Olsson anmärker, att ekolodet nu gör ett av de kraftigaste utslagen hittills utanför norrlandskusten, något som kapten Lantz också kan bekräfta.

Strömmingen håller sig just nu på något över tio famnars djup och fiskarena Bengt Sjöblom och Verner Åström vill gärna veta om man kan räkna med att den stannar här och på samma djup tills det är tid att sätta skötarna. Kapten Lantz förklarar att man naturligtvis inte kan veta något bestämt om den saken, men att det inte skulle skada att göra ett försök på 10 famnar till på kvällen.

En fantastisk situation!

– Det ska i varje fall jag gö­ra, säger fiskaren Hilding Olsson, som har hand om fördelningen av fångsterna i Skeppsmalen. Och de övriga tio fiskarna nickar instämmande. Vi måste göra något åt strömmingsfisket häruppe. Det lönar sig inte att hålla på så här med nå­got tiotal kilo per båt.

Då jag sist levererade strömming till Örnsköldsvik rörde det sig om 450 kilo och det var hela fång­sten för Skeppsmalen och ett annat fiskeläge. Det ska bli intressant att se om Eystrasalts ekolod kan upptäcka strömmingen åt oss. Och sedan blir det väl fråga om att fiskaren här och på andra håll får slå sig ihop om ett ekolod. Och kanske en flyttrål.

Vi har nu kommit fyra till fem distansminuter till havs. Långt akteröver glänser Skagens 18-metersfyr i solskenet och i babord ser jag den feta grå-gula röken från sulfatfabriken i Husum. Ett par hundra meter kranbalksvis om styrbord går en av Johnsonslinjens 10 000-tonnare. Det ele­ganta motorfartyget har varit inne i Köpmanholmen och lastat massa.

En flock skränande fiskmåsar – de hungrigaste och glupskaste av alla fåglar! – bildar ett flygparaply över Eystrasalt. De behöver inte ekolod för att veta var det finns strömming – det enda som intresserar dem är om det ska lyckas för oss att få upp någon.

Egentligen är vår situation rätt fantastisk! Tio famnar under oss står strömmingen i massor. Men vi har ingen möjlighet att komma åt den. Det är inte någon idé för fiskarena att börja sätta ut skötar mitt på dagen och från Eystrasalt kan vi inte börja tråla förrän efter åtta i kväll. Vid den här tiden på dygnet är strömmingen alldeles för lättskrämd och skygg.

Vi sätter nu kurs på Skeppsmalen igen och där ska vi ligga tills det blir tid för trålning och skötsättning i kväll. Fiskeriinstruktör Martin Olsson är rätt optimistisk.

Trysundaborna fick största fångsten efter ekolodning

– Nästan alla fiskarena i Trysunda var med oss ute i går, be­rättar han. De hade de senaste nätterna satt sina garn på 12 famnars djup. Men i går då vi ekolodade där, hade strömmin­gen stigit till 10 famnar. Skötarna kom alltså för högt upp mot vattenytan och strömmingen gick under dem. Då vi sedan trålade på 10 famnar, var stämningen bland de 15 fiskare som var med ombord inte alltför optimistisk. De ordnade en vadhållning.

Mån­ga pessimister höll på att vi in­te skulle få mer än ett par, tre kilo i trålen. Men vi tog i alla fall 160 kilo i ett svep på en timmas tid. Sedan satte fiskarena sina skötar på samma djup och fick tillsammans inte mindre än hundra lådor. Och det var den största fångst de fått hit­tills i år. Så bland Trysundafis­karen är intresset för ekolodet och flyttrålen mycket stort, och det lär väl inte dröja förrän de följer medelpadsfiskarenas exem­pel och köper en stor båt, ekolod och flyttrål.

Det just nu billiga­ste ekolodet kostar 6600 kronor och det ger utslag till 100 me­ters djup, vilket är fullt tillräck­ligt häruppe. Vilken som helst förstår nog vilken betydelse ett ekolod skulle ha på de större fis­keplatserna, inte minst under ju­ni och juli, då det är mest ont om strömming.

– Strömmingen är verkligen en nyckfull sak, säger fiskaren Gustav Olsson, och att gå ut efter strömming är ungefär detsamma som att spela på lot­teri.

Manfred Sjöblom, Gustav Byström och Harry Sjöblom, som håller till i styrhytten och studerar ekolodet är av samma uppfattning och vill inte dölja att ekolodet och kanske tillsammans med i större båtar kan vara lösningen på fiskarenas problem. Gustav Byström kan förresten ge ett både utmärkt och färskt exempel på strömmingens nyckfullhet.

– Harry Sjöblom och jag var häromkvällen ute med skötar på Långögrundet, berättar han. Där var fem båtar förutom vår. De där främmande fiskarena fick 26 lådor per båt, men själv måste vi nöja oss med en ynklig slump på tre kilo!

– Nej, skam för ekolod! utropar Harry Sjöblom. Se bara, nu är det två strömmingsstimm på pappersremsan. Och det är det verkligen. Först det gamla stimmet, som vi följt under över en timma. Och över det ett annat stimm på sju eller åtta famnars djup. Bästemannen Arvidsson kan förklara den saken.

Ett stimm av spigg över strömmingen

– Det undre stimmet är strömming, det är alldeles säkert, säger han. Men det som går längre upp mot ytan kan bestå av vilken fisk som helst. Men troligtvis rör det sig om spigg. Till och med hornspigg, som vi fick flera lådor av utanför Härnösand.

Men den fisken har man ingen nytta av. Möjligen skulle man kunna göra spiggolja av den som under första världskriget. För vår del hävde vi den överbord.

Vid 8-tiden på kvällen går vi åter till sjöss med Eystrasalt och de flesta fiskarena i Skeppsmalen är ombord, men nu gäller det inte ekolodning utan flyttrålning av strömming. Vanlig djuptrål, som släpas fram utmed havsbottnen och tar rubb och stubb med sig, kan inte användas utanför Norrlandskusten. Bottnen är för stenig och ojämn och det dyrbara redskapet skulle genast förstöras.

Men flyttrål kan man fiska med här, fast man aldrig gjort det förrän de här senaste dagarna. Man skulle kunna säga, att flyttrålen består av en väldig strut av nät med ett par långa, långa nätarmar, som tjänar till att föra fisken in i  struten som alltså samlar upp fångsten. Detta redskap, som går på minst en tusenlapp, dras fram genom vattnet med ett par, 22 famnar långa 2 ½ tums manillalinor, som i sin tur står i förbindelse med 10 famnar 1 ¼ tums stålvajrar. Sedan finns det en lång rad anordningar, som tjänar till att hålla trålen på önskad djup osv.

Men en redogörelse för dem skulle bli alltför teknisk och långrandig. Det räcker med att säga, att trålen är en jättestrut, som fartyget släpar fram genom vattnet, och i den struten hamnar allt levande som kommer i vägen.

Det är vackert väder på sjön i kväll. Den oljeblanka havsytan skimmrar i månskenet. Långt nere i babord sänder Skagens fyr med jämna mellanrum ut sitt ljusblänk och borta vid horisonten rör sig ett rött ljus sakta i nordlig riktning. Det är babordslanterna på en ångare med en väldig däckslast av koks.

Ett fiskehistoriskt ögonblick

Och nu lämpar kapten Lantz och ännu snabbare tar vi hem hampllinorna. Och snart skymtar något vitt djupt därnere. Det är trålen som kommer upp mot vattenytan. Andlös tystnad råder medan jättestruten halas ombord.

Snart ligger den som ett oformägt, silverglittrande knyte på däcket. Här finns strömming, någonting mellan 125 ocgh 150 kilo tippar instruktör Martin Olsson. Och han kommer sanningen ganska när för truten inehöll faktiskt något över 130 kilo.

Den första strömmingsfångst, som tagits hem i farvattnen utanför norra Ångermanland, vägde alltså 130 kilo och bärgades av Eystrasalt torsdagen den 3 augusti 1950 vid 11-tiden på kvällen!

Och nu sätter vi full fart mot Skeppsmalen igen, nöjda och belåtna allesammans, fast fångsten bliv mindre än i Trysunda. Fiskarena resonerar om ekolod och strömmingsfångst med flyttrål och större båtar. Fiskaren Harry Olsson för sig nog till tolk för samtliga Skeppsmalenfiskare då han lägger fram sin mening.

–Nu ska vi försöksa på tio famnar i natt. Och sedan ska vi experimentera med olika djup och försöka följa strömmingen. Men ekolod är säkert något som vi måste ha om vi ska få några fångster i fram­tiden. Det får helt enkelt in­te fortsätta på det här viset!

Det ser ut som om de gamla redskap och metoder vi arbetar med har spelat ut sin roll. Det är svårt att säga något om hur det kommer att bli med fisket i framtiden. Men ekolod får vi, som sagt, nog lägga oss till med. Och utveckligen går sannolikt mot större båtar också.

Därifrån är steget inte långt till flyttrål – kanske av speciell konstruktion för norrländska förhållanden. Kanske av sådant slag som två båtar kan dra gemensamt. Sådana arrangemang är den enda lösningen på våra bekymmer. Allt det där kostar naturligtvis pengar, men om det måste bli så, ska vi nog göra vårt bästa.

ÖA 7/8 1950.

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *