En gammal handelsplats
Denna artikel är hämtad från Örnsköldsviks Allehanda den 21 februari 1976, författad av vår egen Otto Lundström.
Första gången vi sett Marnviken nämnas är 1682 då rådman Lars Nilsson-Berghem, Härnösand, reste utefter den ångermanländska kusten och i fiskelägena där uppläste Härnösands stads handelsprivilegier och beivrade olaga handel.
Att Marnviken då var handelsplats kan i viss mån styrkas genom att Edvin Österström år 1917 fann gamla mynt i en sandhög öster om en fiskarstuga. Mynten sändes genom lektor Grundström, Könsa, till Riksantikvariatämbetet och det visar sig vid efterlysning i dag att mynten var dels en ettörings-klipping från Gustav II Adolfs tid, troligen 1620, dels två stycken kvartsören, båda lika, från drottning Kristinas tid 1636, dessutom 10 – 15 kopparmynt vilka samtliga föll sönder vid upptagandet.
Fiskeläget har tidigare legat 1000 meter längre in vid den så kallade Storavan som då var en god trafikbar segelled som skar av Själnön (Stjärnön) och gick direkt från Själnöhamn in i Marnviken.
Man kan således med fog förmoda att Marnviken var både fiskeläge och handelsplats långt före Gävlefiskarnas tid eftersom ett antal fornlämningar finns där.
På östra sidan om Storavan på 50 meter ö.h. ligger t.ex. runda rösen och på västra sidan uppe på den så kallade Skatan, ligger även ett röse.
Där finns också lämningar efter boplatser från inlandsfolket vilka om somrarna slog sig ner vid kusten och ägnade sig åt säljakt och fiske, och längre ner i den senare hamnen ligger på 15 meter ö.h. ett runt röse och 50 meter därifrån ligger på tio-metersnivån två stycken övervuxna labyrinter.
Skatan ligger på Fanbyns yttersta udde. Byns fornnordiska namn Fornaby tyder ytterligare på bebyggelsens ålder.
Traditionen som handelsplats har fortsatt in i vår tid. Vid en stuga som tros ha brunnit ner har man funnit brända porslinsskärvor och så långt fram som på 1940-talet hade Bernhard Norberg handelsvaror i sin sjöbod i Fanbyn.
Det var grövre varor såsom salt, kaffe, socker och dylikt.
Något längre ut på Själnöns södra udde ligger den ena av Grundsundas två vårdkasar, den andra ligger på Skag. I hälsingelagen, som tillkom på 1300-talet, föreskrevs att varje socken var skyldig hålla en vårdkase som i händelse av ofred skulle tändas.
Maria Österström, född 1860, har berättat att hon sett årtalet 1710 inristat i en stock. Hon hade även hört att kvinnor vaktade vårdkasen när männen var upptagna av annat arbete.
En stig är nu uppmärkt från Marnviken till vårdkasen. Kasen är dock illa åtgången och sly har vuxit upp runt omkring den vilket vi dock hoppas kunna rensa bort i sommar.
En virkesväg går från Fanbyn till Marnviken men det är inte längre än att man kan promenera.
O. L.
Skorven 1 2000 sid. 25.
Korpenklo
Add comment