Skorven

Gideåbacka gård och ståndspersoner

Efter södra sidan av Gideälven och ca 300 meter nedanför kraft­stationen låg Gideåbacka gård som omtalas år 1332 i samband med fisket i älven; innehavaren var en fru Per Nillä på Wiick i Uppland. Pernilla Nilsdotter på Viks slott var gift med riks­rådet Sten Kristiernsson (Oxen­stierna) i hans andra äktenskap och var dotter till Nils Klasson (Sparre av Ellinge och hans hus­tru Margareta Lagesdotter).

En­ligt uppgifter i litteraturen skulle fru Pernilla ha avlidit 1550. Detta kan inte vara riktigt, för 1554 skrev hon brev till sin systerdotterson Peder Axelsson (Baner), och Vadstena klosters uppbörd och utgiftsbok har note­rat gåvor av henne från åren 1552, 1553 och 1555, och i ett brev den 11 maj 1557 nämnes hon såsom nyligen avliden.

Sten Kristiernssons morgongåva till fru Pernilla är date­rad i nya Västervik, vilket för­klaras av att brudens fader Nils Klasson redan 1498 innehade Stäkeholms slott. Morgongåvan utgjor­des av tusen mark att inom natt och år vederläggas i jordgods. Ingick Gideåbacka gård i morgon­gåvan?

Morgongåvan som skulle ges till bruden på morgonen efter bröllopsnatten, var brudgummens hyllningsgärd åt brudens jung­frulighet men kunde, även utgå till dygdig änka. Kraven vid överlämnandet av morgongåvor i fast egendom liknade de som före­skrevs vid annan överlåtelse av fast egendom. Överlämnandet skul­le alltså ske i närvaro av fastar.

Morgongåvan var hustruns en­skilda egendom, men förvaltades av mannen och utbetalades först vid mannens död. Man kan kalla det en form av änkeförsörjning. Enligt stadslagarna utgick den endast om hustrun barnlös över­levde mannen.

I Magnus Erikssons stadslag, Magnus Erikssons landslag och Kristoffers landslag infördes maximibelopp för morgongåva, enligt stadslagen 24 mark pen­ningar, men enligt landslagen en efter samhällsstånd graderad ska­la: riddare 40 lödiga mark, sven 20, vanlig frälseman 10, bonde 3 mark penningar och löskerkarl 1 mark penningar.

I lands- och stadslagarna knyts äktenskapet till bröllopsnatten. ”Då de hava legat samman en natt, då är han hennes rätte målsman och äger att svara för henne. Då skall han giva henne morgongåva.”

Som synes speglar landslagar­na redan under senmedeltiden det alltmer utvecklade ståndssamhället. Storleken på Pernilla Nilsdotters morgongåva tyder på hennes mans rikedomar och ställ­ning. Hennes farmor Ramborg Israelsdotter (And) tillhörde rikets verkliga högfrälse, hon var halv­syster till kung Karl Knutsson och moster till Sten Sture d.ä.

Efter Pernilla Nilsdotters död tillföll Vik hennes systersonson Hogenskild Nilsson, som. emeller­tid 1574 avstod godset till bro­dern Claes Bielke. Sedan denne som anhängare till konung Sigis­mund fängslades av hertig Karl 1598, indrogs Vik till kronan följande år.

Något gods i Grund­sunda socken har emellertid ej påträffats i registren över för­brutna gods (i serien landskapshandlingar). Detta tyder på att Gideåbacka avsöndrats från Vik någon gång under 1500-talets senare hälft.

Det är möjligt, att uppgifter härom skulle kunna framkomma vid en genomgång av den mycket omfattande Bielkesamlingen.

År 1644 förlänades gården till två bröder av norrlandssläkten Blix, Mårten och Peder, som adla­des med namnet Blixenkrona.

Under tiden 1730-1782 var fog­den Olof Westman d.y. fogde över Norra Ångermanlands fögderi, som av Kungl. kammarkollegium utsetts på landshövdingens förslag med fullmakt i tjänsten, och som enl. 1687 års instruktion även kom att kallas härads- och kronofogde. Denne skulle uppbära kronans in­komster, dvs., skatteuppbörd och redovisning.

Även den allmänna ordningens efterlevnad, passivisering, vägars iordningsställande samt kontroll över häradshövdingar ålåg fogden, som dessutom fun­gerade som lagläsare och allmän åklagare; det var en myndig herre vår fogde var!

Vidare skulle jordeböckerna föras av honom, lagra skattepersedlar – och om möjligt, avyttra dessa vidare eller byta mot andra varor. Sitt fogdeskap ärvde han efter sin fader, Olof Westman d.ä., fogde 1692-1729.

I A. Hülphers berättelse om sin resa genom Norrland anger han att herrgården fått besök av våra svenska kungar Karl IX, Karl XI och Adolf Fredrik under sina norrlandsbesök.

När släkten Westman övertog Gideåbacka gård, och med den slottslika inredning de försåg den, kallades de av folkhumorn för norrlandskungarna. Gideåbacka gård revs 1835.

Det finns även uppgifter att ”Gideå­backa ståndspersoner” är de enda som bisatts uti sockenkyrkan, där även Olof Westmans namn finnes på den äldre mindre klockan.

Olof Westman d.y. föddes den 27 aug. 1707, tog sin student i Uppsala 1723 och gifte sig första gången med Elisabeth Huss som dog 1755; dotter till kyrko­herden i Grundsunda, Johan Huss och hans hustru Elisabeth Huss.

Gift andra gången med Magdalena Kristina Fjällström, f. 1737; dotter till kyrkoherden i Själevad, Karl Fjällström i hans andra äktenskap med Magdalena Charlotta Asplund. Gift tredje gången med Maria Kristina Widgren f. 1751; dotter till kyrkoherden i Nätra, Erik Widgren och hans hustru Kristina Bring. Som man ser gifte han sig alla tre gångerna ”stånds mässigt”.

Olof Westman som dog 1794 14/11, har det berättats, hade ett stort guldkors på kistan.

Ordet fogde, som ursprungligen kommer från latinska ”advocatus” och betyder ”biträde eller full­mäktig” har införlivats via Tysk­land och Danmark i vårt svenska språk. Ordet har i alla tider haft dålig klang och bilden av fogden har förknippats med skatte­indrivning under omilda former och för egen vinning. Karl XI såg till och med det rättmätiga i att någon gång hänga en fogde utan rannsakning och dom.

Även rapporter skulle lämnas, och på vidstående sida återges en sådan av Olof Westman d.y.

Gideåbacka herrgård omkring 1890.

Ångermanlands norra fögderi

Såsom jag är befalt at ingifwa en utförlig berättelse, om detta Ångermanlands Norra Fögderies belägenhet, hushållning och näringssätt, med mera, så har i största ödmjukhet sko­lat wid handen gifwa, at detta Fögderiet, bestående allenast af 7 Socknar eller Pastorater, utan nogre Annexer, hwaraf Nät ra, Siäla, Arnäs, Grundsunda och Nordmaling äro Sjökanten, men Sidensjö och Anundsjö öfwanföre de 2:e förstnämde Socknarne belägne; befinnes 11 5/8 mihl i längden och ohnegefähr 7, 8 à 10 Dito i bredden, och angränsar Ångermanlands Södre del uti Sydwästen, Sinum Bothnicum (Bottniska viken) i Syd-osten, Wästerbotn i Nordost och Åsilla Lappmarch i nordwäst, warandes inga Säterier, Bergsbruk, Manufacturwärck eller nogot namnkunnigt Berg, Sjö, Ström, mineralwatn eller nogot märckwärdigt at anföra, men hwad hushållningen och näringssättet widkommer, så består det dels af Strömmingsfiskie och wäfnadstilwärckning af det Lin i orten wäxer, dels ock af Sågning och Tiärbrännerie samt Fogelskiutande, hwarmedelst Lantmännen, jämte besparingen af deras gårdsafwel, måste icke allenast förskaffa sig penningar til utskyldernas afbetalning, utan ock nogot til födan på denna ringa Sädesorten, hwarest allmogen öfwerallt, til bibehål­lande af deras hemwister, samt undwikande af giäld och skuld nödgas til sin spis och uppehälle bereda sig tunt bröd af 2/3 agnar och 1/3 Korn, om de åhret öfwer skola hafwa sin utkomst, emedan man ej har at fägna sig af ömningare wäxt än 3 à 4 högst 5:te korn af Kornet, alt som jordmåhnen differerar.

Gideåbacken d 13 aug 1737

Olof Westman

KÄLLOR:

Carl Afzelius: Släkten Westman.

Gustaf Gustafsson: Från Ånger­manland.

Tyko Lundkvist: Av Ris och Rot.

Otto och Ester Lundström: Bygden kring Gideälven och Husån.

 

EXKURS

I 1500-talets jordeböcker betecknas Gideåbacka som ödeby eller utjord om 3 1/2 sel. i åker och äng under Dom­bäck (före 1547 4 sel. under olika byar olika år).

År 1560 uppges utjorden tillhöra riksrådet Ture Persson Bielke på Salsta gård i Uppland. Denne var syster­son till Pernilla Nilsdotter på Vik.

Under åren 1615-19 gjorde Ture Perssons son riksrådet friherre SUZa BieZke an­språk på frihet för sitt ”torp” Gideå­backa.

Fisket arrenderades endast några år vid mitten av 1600-talet av två av landskamreren i Västernorrland Peder Månsson Blix sammanlagt 16 söner. En av dessa, Mårten f. 1596, var praeses och kommissarie i revisionskollegium, och blev 1646 adlad Blixencron.

1653 bestod kronotorpet endast av en lada och en ”lijten Slått” som bru­kades som fäbodställe.

Torpet upp­odlades därefter av Anders Erichsson och denns styvson Oluff Nilsson, och övertogs sedermera av den senares änka Beata Abramsdotter och sonen, sockenskrivaren Nils Olofsson.

Tveksamt är om någon ”herrgård” fun­nits före släkten Westmans tillträde vid 1700-talets början. Hülphers näm­ner inte Karl IX, och Karl XI:s besök avsåg prästgården – inte Gideåbacka!

Leif Grundberg.

Skorven 3 1986 sid. 3.