Under 1900-talets första hälft drabbades Sverige av flera polioepidemier. Den största inträffade 1912, och efter en något lugnande period blossade nya, tätare epidemier upp under 1930-, 1940- och 1950-talen.
Barnförlamningsepidemin nådde Grundsunda socken 1913 och ett fall hade inträffat hos handelsföreståndaren Erik Jonas Nordlander i Husum vilket fick riksdagsmannen Emil Molin i Dombäcksmark att agera.
Han ansåg att Kommunalnämnden hade försummat hanteringen kring den rådande epidemin. Dessutom hade han skrivit till ortens lokaltidning – Örnsköldsviks Allehanda och skrivelsen nådde sedan Landshövdingen i länet, vilken i sin tur inte var sen att svara på skrivelsen och ville genast ha ett svar från Kommunalnämnden.
Vad var Molins syfte med skrivelsen? Hade kommunen misskött sina åtgärder vid en epidemi och vilka åtgärder vidtog man efter Molins publicerade artikel och landshövdingens skrivelse?
Om detta får ni läsa mer om i kommande nummer av Skorven Nr 2 2020.